Hem
Båten
Båtens historia
Besättning
Resebrev
Bilder
Förberedelser
Litteraturförteckning
Sponsorer
Länkar
Kontakt
Förberedelser

När man bestämmer sig för att långfärdssegla så står man inför en rad olika förberedelser. Jag tror inte att vi var medvetna om riktigt hur mycket det faktiskt är och tur är väl det. Någon uttryckte sin förvåning över att det inte bara var att köpa en båt och sticka. Till svars orkar jag inte mer än att sucka. I det här avsnittet ska vi försöka ge en bild över hur de senaste nio månaderna varit för oss. Det är möjligt att det går att åka med mindre planeringen men vi har uppnått den nivå som vi tycker att man bör ligga på när man ger sig av framförallt säkerhets- och kunskapsmässigt. Det finns alltid mer att lära sig, mer att göra på båten och mer att köpa men nu åker vi och vi är nöjda. Även om det varit en jobbig tid så har det varit fantastiskt roligt och vi skulle absolut inte vilja ha det ogjort.

Vi vill också passa på att tacka alla för det stöd och den hjälp som vi fått. Framförallt för alla goda råd. Det skulle ta timmar att skriva ner namnet på alla och jag är alldeles för rädd för att glömma någon. Jag hoppas att ni läser det här och förstår.



Hur vi bestämde oss

Drömmen om att långfärdssegla hade funnits länge hos oss. Vi har båda seglat sedan vi var barn och varje sommar under den traditionella semesterseglingen har fantasierna skenat iväg. Vi hade egentligen inte alls planerat att långfärdssegla redan utan allt berodde på tillfälligheter. Man kan nog säga att det började med att vi fick vår öppna spis att fungera. Det innebar att mysiga kvällar med lite vin utan tv. När man inte tittar på tv under kvällarna uppstår ett intressant fenomen. Man börjar prata med varandra. Hur som helst så började vi fantisera och eftersom vår ständigt uppkopplade dator stod endast två meter bort gick det väldigt snabbt att komma ut på nätet. Som av en händelse hittade vi en fullt utrustad Allegro 27 till salu för 195 000 kronor. Vi bestämde oss ganska omgående för att åka de 40 milen mellan Kalmar och Lysekil och titta på båten mest för att vi skulle komma ut på en liten utflykt. Det tog verkligen hela dagen att köra och när vi kom fram var det bara ljust en liten stund till och det var iskallt. Naturligtvis fick man ett mycket gott första intryck av båten när man kommer in i henne och värmen är på. Hon var dessutom väldigt fin både inne och ute.

I bilen på vägen hem diskuterade vi fram och tillbaka hur vi skulle göra. Mest fantasier. Som vanligt tyckte jag att jag drev på och att Johan var lite skeptisk. Men helt plötsligt säger han. ”Men tänk om vi gör oss av med allt, lämnar bort hund, säljer bil och annat och sticker till Norge och rensar fisk. Sen har vi pengar att var ute ett år.” Jag fick hjärtat i halsgropen. Min tanke var mer att köpa båten och sen låta planen växa fram under flera år. Men Johan hade rätt. Min projektanställning var på väg att ta slut, han var mitt i studierna och vi hade inga barn. Det var faktiskt möjligt även om det innebar en hel del uppoffringar. Jag var riktigt rädd då. Lämna familjen och hunden kändes väldigt otäckt. Jag vet att det kommer att bli svårt men det kommer att fungera.

Under veckorna som följde hade vi många och långa diskussioner om hur vi skulle göra och till slut var vi redo för att ta beslutet. Vi åkte och tittade på en andra Allegro 27a men bestämde oss för att den i Lysekil var den vi helst ville ha. Tyvärr bestämde vi oss för sent.

Vi kände oss nedstämde över förlusten då men var desto gladare när vi senare hittade en ännu bättre båt i stål på oceanseglingsklubbens hemsida som vi tyckte verkade mycket intressant. Den var 32 fot och alltså rätt mycket större än en Allegro 27. Vi diskuterade fram och tillbaka och kände oss osäkra på en större obeprövad båt. Vi bestämde oss helt enkelt för att köra på Allegro 27 och med god assistans från allegroklubben fick vi nys på ett antal till. Men då dimper det ner massa bilder på stålbåten i brevlådan. I tystnad låg vi på sängen och betraktade dessa. Den såg fin ut. Inte fin i normal bemärkelse men kanske var det just det som gjorde att vi fastande för henne. Dessutom var den större, mycket välutrustad och om vi bara kunde få ner priset en del så skulle vi nog ha råd med dem. Ett problem var dock att hon låg i Sundsvall.

Helt plötsligt var vi på väg till Sundsvall i hyrbil. Det var ett ungt par som hade båten. Johan och Elisabet. De hade haft henne sen 1997 och har varit en runda till Västindien. Vi var länge och tittade i båten och fick också väldigt mycket information om deras resa. Jag tror att vi bestämde oss så fort vi såg henne, kanske tom med innan därför hade jag ångest innan vi äntligen fick tummarna loss och började diskutera priset. Johan och Elisabeth var väldigt trevliga och vi hade en mysig kväll. Vi fick också sova över i deras gästlägenhet. Klockan var nog över tolv när vi äntligen började diskutera pengar. Jag tror ingen av oss tyckte att det var kul att prata om pengar och diskussionen som sådan går nog till historien som en av de mest tragiska affärsdiskussionerna. Vi ansåg nog att hon var värd det pris som var begärt men tyvärr höll inte vår budget för det. Till slut var vi överens om ett pris som vi kunde klara och som vi var nöjda med. Vi hoppas att Johan och Elisabet också är det.

Att ha en båt var ett stort steg i förberedelserna. I efterhand har vi förstått vilken tur vi haft som hittade henne. När det gällde våra ursprungliga planer på att rensa fisk i Norge så ändrades de tidigt rätt radikalt något som också var tur. Så länge man befinner sig i Sverige så är det flera saker som är betydligt enklare att hantera.

 

De första månaderna

I slutet av oktober 2002 fattade vi som sagt beslutet att ge oss iväg på en långfärdssegling. I och med det startade en otroligt intensiv period av förberedelser som har tagit nio månader. När väl beslutet var fattat vad det bara att köra för fullt. Vid årsskiftet tog min projektanställning slut och Johan hade sin sista tenta i början av januari. Vi började med att hyra ut vår lägenhet i Kalmar i andra hand. Totalt kommer den att var uthyrd i ett och ett halvt år från och med 1 februari. Nu var det bråttom! En del av våra saker skulle till mina föräldrar i Skåne och en del skulle ner i vårt förråd. Tack gode Gud för att vi bestämde oss för att hyra ut möblerat. Vi var också tvungna att packa allt som skulle med till båten och allt som vi behövde under våren till ett lass som skulle till Nyköping. I Nyköping skulle vi bo hos Johans mamma tills vi var redo för att flytta in i båten. Det kändes också som en bra lösning eftersom Anita sedan skulle passa vår hund King medan vi var borta.

Det här var hektiska månader som också innefattade hantering av byråkratiska system. Vi ville fortfarande vara skrivna i vår lägenhet och det var inte det enklaste. Efter många om och men verkar det som om både försäkringsbolag, skattemyndighet och övriga viktiga instanser accepterade den lösningen.

Vår plan var att vi både skulle jobba för att tjäna pengar samtidigt som vi planerade vårt äventyr. Vi har mycket att tacka Johans mamma för som erbjöd oss att bo hos henne helt gratis. Det har naturligtvis bidragit till att vi kan genomföra det här. När vi har färdigställt räkenskaperna ska vi lägga ut någon form av kostnadsredovisning på hemsidan.

 

xml:namespace prefix = o />

Att planera en långfärdssegling på nio månader tillhör inte vanligheten men det är fullt möjligt. Det som krävs är total fokusering. Vi har hanterat det som vilket projekt som helst och haft en noggrann planering. Det är viktigt att man sätter upp milstolpar, både ekonomiska och för genomförda aktiviteter. När man bara ser framför sig hur mycket pengar man ska spara känns det hopplöst. Istället ska man fokusera på budgeten och känna sig nöjd när man drar in det man ska en månad. För oss har det varit väldigt viktigt eftersom vi tjänar en stor del av våra pengar under sommarmånaderna. Jag har flera gånger gått upp mitt i natten för att jag inte kommit ihåg hur vi ska få ihop budgeten. När man sen tittar på den och ser att det går ihop kan man sova lugnt..

 

Johan har arbetat som maskinist på Ekeröfärjan och jag som biljettförsäljare på den samma. Jag har också arbetat en hel del åt mitt gamla jobb Regionförbundet i Kalmar län och jag har även vikarierat som lärare på högstadiet i Nyköping. Det har varit jätteroligt. Att pröva nya saker har känts som en del i äventyret.

 

Resan hem från Sundsvall

Den 30 april åkte vi till Isis för att göra henne klar inför sjösättningen. Vi var där i fyra dagar och känner oss väldigt nöjda med resultatet. Isis är numera sjösatt! Under de dagarna som vi var i Sundsvall satte vi på offeranoder på utsidan av skrovet, mastade på och installerade alla instrument. Johan som vi köpt båten av var med hela tiden och fixade och förklarade. Vi känner oss jättenöjda med Isis och det ända orosmolnet var all rost i botten. Vi kommer att få mycket att göra när vi får hem henne. Vi har bestämt oss för att Isis ska ligga i Stockholm på Slagsta marina. Där finns det även en del andra långfärdsseglare och det verkar vara en mycket trevlig marina med många båtar och en trevlig restaurang. Den ligger dessutom precis bredvid Ekeröfärjan så vi får båda nära till jobbet. När vi var klara med sjösättningen åkte vi med bil tillbaka till Stockholm för att jobba några dagar innan det var dags för seglingen. Tyvärr blev jag sjuk och blev sängliggandes i fyra dagar.

När vi den 9 maj åkte till Sundsvall kände jag mig fortfarande inte kry. Vi tyckte dock att det var viktigt att komma i väg som planerat så att vi kunde ta god tid på oss. Tidigt på lördagsmorgonen kom Johan Markström, fd ägaren, ner till båten och vi gjorde oss klara för avsegling. Johan följde med hela första dagen och visade oss hur exempelvis autopilot fungerade. Vi är jättetacksamma mot Johan och Elisabet som har ställt upp med allt från sovmöjligheter till information om båten och om deras resa. Vi släppte av Johan innanför en ö som heter Brämön. Vi gick sen ut till öns gästhamn för att övernatta. Tyvärr visade det sig att gästhamnen inte längre existerade men vi hittade en bryggkant som vi kunde övernatta vid. Även om det är kallt ute så är båten oerhört varm inuti och vi får stänga av spisen fram åt morgonkvisten för att inte förgås av värmen. Det känns skönt att ha en båt som gör att man inte är beroende av de faciliteter som finns till land.

Den 11 maj begav vi oss mot Hudiksvall där vi hittade en gästhamn som heter Höllick. Vi hade motvind nästa hela dagen och fick därför gå för motor. Visst kunde vi kryssat men vi känner att vi vill komma söderut så fort som möjligt så därför blev det motor. Vi hade i alla fall sol hela dagen även om det är lite väl kyligt för min smak. Där möttes vi av kompisar, Johan och Mikaela. De hade middag med sig och vi hade en jättetrevlig kväll i båten.

Måndagen den 12 maj styrde vi fören mot Söderhamn. Det blåste från sydost ca 10 m/sek och vi fick äntligen segla lite. Vi hade rätt grov sjö med ca 4 m höga vågor och för att vara årets första segling så tyckte jag att det kändes lite otäckt i början. Isis verkade dock klara det väldigt bra och det var mest när vi fick kryssa mot vågorna och knappt gjorde mer än 1 knop som det kändes obekvämt. Söderhamn var dock inget lättnavigerat område och vi fick vända om flera gånger innan vi redde ut vilken fyr som var vilken. Tillslut lyckades vi ta oss in till Sandarne som är en gästhamn i utkanten av Söderhamn. Där ringde vi till hamnvärden och frågade om det fanns möjlighet att få tillträde till duscharna. Han hette Göran och begav sig direkt ner till oss. Vi frågade honom om möjligheterna att få något att äta och fick reda på att de var inte så stora. Han körde oss dock till byns videobutik där vi kunde köpa korv med bröd. Sen körde han oss tillbaka till klubbhuset där vi duschade in nästan en timme. Det var fantastiskt! De gästhamnar som vi kommit till har varit långt ifrån öppna och jag tror att vi är den första gästbåten i de flesta av dem

Den 13 maj bar det av mot Norrsund. En gästhamn som ligger ett par mil norr om Gävle. Den här dagen fick vi gå för motor hela dagen då vi hade väldigt lite vind och den kom rakt emot oss. Större delen av dagen hade vi tjock dimma och det kändes väldigt skönt att ha tillgång till radarn. När vi kom fram hoppades vi åter på att kunna köpa oss något att äta. Vi hade drömmar om saftiga hamburgare eller pizza. Det var dock samma situation som i Sandarne, allt var stängt. Vi har som tur var mat med oss och det fungerar väldigt bra att laga mat i båten. Denna kväll blev det korvstroganoff med ris och till det ett glas rödvin.

Nästa dag som då följaktligen var den 14 maj bestämde vi oss för att segla till en hamn strax norr om Gävle som heter Husellihare. Hamnen var otroligt vacker och lyxig men hade tyvärr inte öppnat än. En av anledningarna att vi valde just den hamnen var för att just denna dag hade vi varit tillsammans i fyra och ett halvt år och vi hade hopp om att båtklubbens restaurang var öppen. Men ack nej. Den här dagen hade vi dock större bekymmer än så. Ungefär halvvägs började det lukta ruttet ägg i hela båten. Av bitter erfarenhet har jag lärt mig att saker och ting låter inte eller luktar inte konstigt på en båt utan anledning. Under seglingen kom vi inte på vad det var men det luktade oroväckande mycket om batteriboxen. När vi kom i land öppnade vi den och våra farhågor stämde. Ett av våra tre förbrukningsbatterier hade kokat och det var batterisyra och knallgas i hela batteriboxen. Med största försiktighet och guidning av min morbror Göran, som kan det mesta om el, fick vi ut batteriet ur båten och kunde slänga det. Hamnkaptenen var i hamnen och berättade för oss att den var stängd men han lovade oss att ta hand om vårt trasiga batteri. När hela proceduren var klar kände vi oss väldigt lättade men också lite stolta över att vi faktiskt klarat av det. Det är lite det här som är tjusningen med långfärdssegling. Man måste kunna väldigt många olika saker och när ett problem uppstår behöver man klura rätt ordentligt på hur man ska lösa det. När vi åter endast hade fungerande batterier i båten tog vi bussen in till Gävle och åt stora pizzor och drack öl.

Den 15 begav vi oss av tidigt och hade Öregrund som mål. Etappen var lång och vi visste att vi behövde vindarna med oss för att det skulle gå. Men som vanligt vände vinden så att vart vi än vände fören hade vi motvind. Klockan 23.00 bestämde vi oss för att ankra i en vik ca 10 sjömil norr om Öregrund. Det gick väldigt smidigt och vi sov hur bra som helst. Nästa dag gav vi oss iväg ganska tidigt och stannade en timmer i Öregrund för att handla mat. Vi fortsatte sen fram emot Stockholms skärgård och tog beslutet att köra på tills vi kom fram. Johan gick och la sig ett par timmar vid åtta medan jag övervakade båten. Vid elvatiden på kvällen lagade jag middag och när vi ätit så gick jag och la mig. Jag har inga problem att somna och vaknade åter vid tre. Jag fick endast navigera en halv timme i mörker innan solen steg upp. Det var absolut inga svårigheter att navigera efter skärgårdens fyrar men när solen steg upp så kunde man se hur fantastisk vacker Stockholms skärgård är. Johan blev under sin vakt omkörd av tre Finlandsfärjor och jag av fem. Det är väldigt stora båtar och jag höll undan ordenligt för dem. Vid nio vaknade Johan och jag fick sova. Jag var trött när Johan redan en timme senare väckte mig och sa att motorn stannat. Vi hade seglat hela naten på morgonkvisten dog vinden och motorn startades, nu hade den alltså lagt av. Jag for upp och rullade ut genuan och såg till att vi höll oss borta från andra båtarn medan Johan dök i motorn. Först misstänkte vi att det var smuts i bränslefiltret men snart förstod vi att det var soppatorsk. Kändes lite klantigt men Isis tankar är svårplacerade och det är svårt att se hur mycket som finns i dem. Vi började segla mot Vaxholm och då kom vi på att vi har diesel till spisen. Johan sprang ner och tittade och kom fram till att den dagtanken som fanns till spisen gick att tömma till den stora tanken och vipps startade motorn. Skönt! Vi tuffade på mot Vaxholm och förundrades över att det helt plötsligt var mängder av båtar runt omkring oss. Det var så vackert. När vi kom till Vaxholm hittade vi sjömacken, tankade och sen stupade jag i sängen. När jag vaknade igen var vi inne i Stockholm och det var dags för broöppning och sluss. Det gick bra och vi tog oss fram genom Mälaren till Slagsta. Det kändes väldigt bra att vara framme och vi var nöjde med att ha seglat ett helt dygn. Vi gjorde fast båten och sen åt vi god mat på restaurangen i Slagsta marina. Den verkar mycket trevlig och det var gott med mat och en stor öl. Totalt seglade vi 285 sjömil på drygt en vecka.

 

Kunskap

Ett äventyr som detta kräver mycket kunskap. Vi har läst mycket böcker och framförallt läst väldigt mycket historier på Internet. Vilka böcker vi tagit del av kan ni se i litteraturlistan och en del bra Internet sidor finns under länkar. Jag tror inte att vårt projekt gått att genomföra utan Internet. Här finns så mycket information och framförallt andra båtars hemsidor ger mycket. Men det är även här man hittar tillbehör och information om kortvågsradion etc. Helt enkelt obeskrivligt.

 

Johan har sedan tidigare en skeppare B examen medan jag inte hade några formella behörigheter. Jag började med att tentera förarbevis och VHF och har sen läst en kurs om oceansegling för Milo Dahlman, kustskepparen, kanalintyget och utsjöskepparen. Även  Johan har tagit VHF certifikatet.

 

I vår båt fanns en kortvågsradio och ett modem. För att kunna använda denna superba utrustning krävs att man är radioamatör. För att bli det krävs att man tar två olika certifikat. Både Johan och jag tog certifikat 2 som handlar om teknik och utgjordes av en två helgers kurs med påföljande examen. För att få sända på de frekvenser som vi önskade krävdes dock certifikat 1 vilket innebär ett prov i telegrafi. Det kravet kommer sannolikt att tas bort vid årsskiftet men det är så dags för vår del. Efter många om och men så bestämde vi oss för att för att tiden inte räckte till för att ta det. Jag tog istället certifikat för att få sända på marin kortvåg och på så sätt kan vi använda radion i stort sätt som vi önskar.

 

Vi har under våren varit med i Oceanseglingsklubben och på de träffarna har vi fått mycket bra information som vi kommer att ha med oss. Även i medlemstidningen Flaskposten har det funnits mycket kunskap att hämta.

 

Sponsorer

Vi började tidigt undersöka möjligheten att få sponsorer. Det har inte varit speciellt svår och vi är väldigt tacksamma mot de företag som har valt att stötta oss. Läs gärna mer om dem under sponsorer. Problemet för oss har snarare varit att få tid till att kontakta potentiella samarbetspartners men av de vi pratat med har de flesta varit positiva.

 

Försäkringar

Stor suck! Det här är det området som har tagit i särklass mest tid. Båten har varit väldigt svårförsäkrad på grund av storlek, värde och ålder. Vi har hittat ett tyskt bolag som heter Sigfried Preuss som kan tänka sig att försäkra henne. De krävde dock noggranna besiktningar med ultraljudsmätning av skrovet. Båten besiktigades vid köpet och ordförande i båtbesiktningsmännens klubb Jörgen Wallin har hjälpt oss att översätta dokumentet. Mätningarna visade att hon är i otroligt gott skick och det kändes naturligtvis bra. Den rost som fanns i henne var bara ytrost. Vi har använt oss av samma bolag när det gäller sjukförsäkring, olycksfallsförsäkring och tredjeparts/ansvars försäkring. Totalt har vi försäkringar för ca 15000 kronor. De som vi känner till som har haft samma bolag har enbart goda erfarenheter.

 

 

Inköp

Mitt favorit område. Vad jag gillar att konsumera. Det är tur att jag har en sambo som håller tillbaka mig. Bara att köpa en sot båt var en fröjd för mig. Av den anledningen har jag haft hand om de flesta av våra inköp. Man ska ha verktyg, kläder, mat, tillbehör till båten etc etc. Vi köpte ändå en färdigutrustad båt och trots det har det gått åt multum till små prylar. Skämt åsido så är inköp en kostnadspost som når helt sanslösa summor och det är faktiskt inte på grund av mig. Inte bara i alla fall.

 

Till båten har vi bland annat köpt; nytt storsegel, drivankare, nödraketer, Epirb, satellittelefon, tre förbrukningsbatterier, nya dynor och gardiner samt en miljon småsaker.

 

Åtgärder på båten

Nar vi fick Isis hade hon en del rost inuti. Det var ingen farlig gravrost men det kan lätt bli det om man inte åtgärdar det i tid. Det är framförallt Johan som legat och skrapat och blästrat på henne. Hon är byggd lite komplicerat och det är väldigt svårt att komma åt på sina ställen. Tex. så var man tvungen att flytta lite på hela väggen för att få upp durken (golvet). När allt löst var borta målade vi med en linoljebaserad färg som heter Isotrol . Den ska göra så att rosten upphör och ska hålla tio år. Vi får väl se hur det blir med det.

 

Sen har vi målat om henne utanpå. Det uppdraget hamnade främst på mig och min kompis Linda som var snäll och hjälpte oss en vecka. Hon är i ganska fint skick på utsidan och ommålningen var främst för att hon skulle fortsätta vara fin. Vi reparerade småskador och målade tre lager av den gula färgen. Sen målade vi dit den röda linjen och klistrade på hennes namn. Vi bottenmålade också fyra lager med en självpolerande färg. Samtliga färger var ganska farliga och vi fick använda gasmask och skyddskläder när vi målade men bra blev det.

 

Vi har också gjort massa småsaker som serva motorn, putsa det rostfria etc etc

 

När all denna renovering närmade sitt slut vad det dags att städa. Det tog tredagar att få bort allt byggdamm men hon blev väldigt fin.

 

Praktiska bestyr

När det handlar om certifikat, tillstånd, båttransporter, försäkringar, hittar rätt batterier, läsa om kortvågsradio, maila sponsorer, köpa litteratur så finns det ingen möjlighet att förstå hur mycket tid det tar. Alla mail, telefonsamtal och fax är kopiöst många till antalet. Den ända trösten i den här härvan är egentligen att det är rätt kul men ibland tungt att göra under tidspress. Internet är som vi tidigare nämnt det som egentligen gör det möjligt där hittar man precis allting.

 

Bortsett från allt som har med båten att göra så har vi dessutom renoverat Johans sommarhus.

 

Slutsatser

Den givna slutsatsen trots all stress är nog att vi kom iväg. Vi tycker dessutom att vi är ganska väl förberedda. Förutom god planering så har vi också haft bra med tur. Men vi tror att om man är målfokuserad och försöker att vara positiv så kommer turen också . Nu får vi bara hoppas att den håller i sig. Väder och vind har man ingen kontroll över men vi ska göra vårt bästa för att förse oss med den information som vi behöver i den frågan.

 

Kan vi rekommendera den här korta planeringstiden.? Svaret måste nog vara att det passar oss bättre att leva så här intensivt under en kort period och arbeta mot ett mål. Andra passar det bättre att planera successivt under flera år. Det är en smaksak. Det är som sagt långt ifrån omöjligt att göra det på kort tid men man ska nog vara medveten om att det är väldigt jobbigt. Man kan faktiskt göra nästan vad man vill så vårt tips

!

Åk, flyg och gör vad det nu är som ni drömmer om. Framförallt våga göra det som gör dig lycklig. Det kan vara en långfärdssegling men det kan också vara att våga stanna hemma.

 

Nästa gång jag skriver är vi på väg…

Ha det gott!

Hanne






Här är Hanne utanför färjestugan på Ekerö.



Johan gör upp planer vid köksbordet.


Här är Isis den 29 februari 2003 i Sundsvall